Det finns en äldre man som varje dag kommer in och beställer två glas vitt på den libanesiska krogen där jag jobbar. Med bräckliga glasögon och rynkor sitter han där för sig själv i baren och knappar på sin mobil. Ibland pratar jag med honom och han berättar gärna om sina barn, sina underbara barn. Det är bara vi i restaurangen, precis innan rusning är på väg att börja. Det är alldeles tyst, den enda som hörs är ismaskinens muller. Efter en lång stund bryts tystnaden. Ett ljus spricker upp över hans rynkiga ansikte, och för en kort sekund sitter en ung man på andra sidan bardisken. Han ser ut över stan och brister ut i skratt. "Våren är äntligen här!"